-

Igår var en av de mest hemska dagarna i mitt liv.. Idag en av de bästa..

Jag ska berätta..

Under lördagsnatten kom lisan och väckte mig två gånger till en början, men det var ingenting mer med det.. Men när hon sedan väckte mig en tredje gång blev jag fundersam.. När hon sedan la sig på min kudde och jag upptäckte att hon skakade, kände jag på magen, och den var stenhård. Jag tänkte att hon behövde bajsa, så kl 04.00 satte jag på mig kläder och så gick vi ut. (Vi har aldrig behövt gå ut och rasta lisan på natten, så jag tyckte det var lite konstigt.)

Väl ute sprang hon bara runt, runt.. Satte sig inte ned en sekund ens, så hon gjorde varken nr 1 eller 2. Och jag märkte att hon inte var som vanligt. Hon var orolig och stressad som få.. Efter ett tag när hon sprungit runt ute på gården började hon "hosta", som om det var något som satt i halsen på henne som hon ville ha upp.. Men det kom inte upp något.. 

Jag började bli orolig, och gick upp i lägenheten igen.. Då kände jag på magen igen, fortfarande stenhård, och då kände jag även hjärtat, som slog extremt.. Det slog så fruktansvärt fort och hårt. 

Då fick jag nästan panik.. 

Jag började fundera på vad felet kunde vara, och tänkte på om hon ätit något farligt.. Jag sprang runt i lägenheten och letade efter något som hon kanske hade fått tag på..

I hennes korg hittar jag det. 

En tom chokladkartong.. Jag förstår då att hon har ätit upp en hel chokladkaka som dessutom är mörk choklad, 70% kakao.. 

Som de flesta vet är ju choklad extremt giftigt för hundar.. Och ju mörkare desto farligare.. 

Jag väckte Albin och sa att vi var tvungna att åka in till Strömsholms djursjukhus. 

Innan vi sprang ned i bilen ringde jag sjukhuset.. Kvinnan i andra änden bad mig åka in så fort jag kunde, och talade om för mig att detta var extreeemt farlig pga den stora mängden hon fått i sig (100g) + med tanke på hennes storlek också. På hennes reaktion och röst förstod jag att det var bråttom. Tack och lov var ju klockan omkring 04, så trafiken var ju inte så tjock, och inte så många poliser på vägarna heller, tack och lov.. Vi körde rally in till Eskilstuna.. 

Väl framme tog dom emot oss snabbt, vi gick in i ett rum där dom lyssnade på hjärtat och konstaterade att hjärtfrekvensen var på tok för hög. Efter det satte dom en kanyl i benet och tog rör med blod från lisan och gav henne "kräkningsmedel". Vilket hon tydligen reagerade extremt snabbt på.. På en minut var det igång, och hon kräktes och kräktes.. Då föll mina tårar, vilka mängder det kom ur henne.. Och vad ont hon måste ha haft.. Efter x antal kräkningar verkade hon fått ur sig all choklad som fanns i magsäcken. 

Trött och sömnig blev hon. 

Veterinären förklarade att vi var tvungna att skriva in lisan.. 

Så vi pussade henne hejdå. Och åkte hem. 

Veterinären sa innan vi åkte hem att "Detta är väldigt kritiskt, så ni vet, och det säger vi inte för att skrämma er, men denna mängd choklad är livsfarlig. Bara ett par gram kan döda en hund. Och i och med Li's lilla kropp och väldigt stora mängd choklad hon fått i sig blir detta mycket allvarligt.. Och att hjärtfrekvensen var mycket hög oroade dom..". 

Väl hemma igen, hade klockan precis slagit 07. Vi hade fått information om att ringa mellan 13-14 och få höra hur det var med henne.. (Om det inte skulle bli värre, för då skulle dom ringa). 

Så jag gick och la mig på sängen med telefon tätt intill. Somnade direkt, och vaknade sedan vid 10.00. 

När jag vaknade körde Albin mig till mina päron, och han åkte till sin bror. 

Jag berättade för familjen vad som hänt, och alla blev såklart ledsna och oroliga..

För att försöka tänka på något annat åkte jag med mamma, bror, syster och Melissa till Lager 157. 

Dock gick jag ju såklart på helspänn hela tiden. Man ville ju inte att dom skulle ringa, för det hade ju betytt att det blivit sämre med lisan.. 

Men jag hade inte fått något samtal därifrån innan kl 13. Så när vi kom hem igen ringde jag direkt. Kom fram och fick prata med en kvinna som förklarade för mig att "i just detta fall har vi beslutat att veterinären själv ska ringa upp dig.. Så jag kan tyvärr inte komma med någon information.." 

Detta var ju hemskt att höra. Jag som redan tyckte jag hade gått och väntat en evighet. Jag frågade hur dags veterinären skulle ringa mig, men det visste kvinnan inte. 

Vi la på, och jag fällde några tårar till.. Samtalet gjorde mig ännu mer orolig. 

Tillslut somnade jag på soffan. Och vaknade sedan av telefonen.

Det var sjukhuset.

Jag svarade, och veterinären i andra änden berättade att det var bättre med Li. Hennes hjärtfrekvens hade gått ned och närmat sig det normala. Hon hade kissat och bajsat. Hon var lite orolig men ändå piggare. Veterinären var helt enkelt inte lika orolig längre sa hon, men poängterade även att det fortfarande inte var helt klart att allting skulle bli bra.. 

Hon sa även att jag inte kunde hämta henne under kvällen, utan att hon var tvungen att ligga kvar där över natten med dropp. Hon sa att jag eventuellt kunde hämta  henne dagen därpå (som idag). 

Jag lugnade mig lite, men oron fanns ju fortfarande kvar över att det skulle bli sämre igen.. Innan vi la på sa vi även denna gång att de skulle ringa om det blev sämre.. 

Vi fick inget samtal under varken kvällen eller natten, vilket såklart var skönt. 

Idag när jag vaknade var jag såklart fortfarande orolig. Jag läste på pappret vi fått, under "information" om att på vardagar ringer veterinären mellan 10-21 och berättar hur djuret mår.. Herregud vilken vänta tänkte jag klockan 09 på morgonen. Men redan kl 10.00 ringde dem från sjukhuset och berättade att jag skulle få hämta lisan idag, att hon mådde mycket bättre och var redo för hemgång. 

Den informationen gjorde så denna dag blev en av de bästa någonsin.

Vi skulle hämta henne kl 15. 

Kl 15 på veterinär-stationen..

Vi hör i högtalarna "ägare till Li kan komma in". Och väl inne i korridoren sitter hon i veterinärens famn, och när hon får syn på oss blir hon världens gladaste hund.. Hon kastade sig från veterinärens famn till våra armar.. Ny-duschad och go som alltid. 

Vi fick lite information om hur det gått och vad som gjorts. Och sedan fick vi åka hem.. 

Nu sitter jag och skriver detta i soffan, och bredvid mig ligger lilla lisan. Tröttare än tröttast. Men med livet i behåll, som igår hängde på en skör tråd.. 

Veterinären skriver:

" Li har behandlats för sin chokladförgiftning. Hon har fått aktivt kol för att hämma upptaget av chokladgiftet från tarmen samt dropp för att "skölja" ut giftet ur kroppen. Hon har haft en väldigt hög hjärtfrekvens (symptom på chokladförgiftning) men ligger nu på normal frekvens igen."